Just nu är jag inne på Chanel av olika anledningar. Och när man läser om henne och hennes sätt att arbeta så slår det mig om och om igen att hon hade koll på så mycket.
När hon öppnade sin första butik på Rue Cambon 21 så var hon fortfarande en okänd modist bland många andra. Men hennes hattar var speciella i sin enkelhet och kunderna ville möta henne. Men hon fattade snabbt att det fanns ett element av magi i att inte vara för tillgänglig. Så hon anställde bra försäljare som kunde agera i hennes ställe. Men inte bara det. Hon såg till att utbudet i butiken var begränsat. Allt för många produkter skapade bara förvirring. Kunder kunde helt enkelt inte välja. Kombinationen bra försäljare som tydligt kunde tala om för kunden vilka produkter som passar i kombination med få saker i butiken gör valet enklare. Man känner sig ju utvald när man får uppmärksamhet. Och när man passar i en av så få produkter så infinner sig en känsla av tur. Det känns till och med litet lyxigt att man klarar av att bära en av de få produkterna.
För Gabrielle innebär det att hon hela tiden kan föra ett nytt sortiment. Butiken känns ständigt ny och föranleder människor (kunder) att titta in litet oftare. Och det är ju lättare att sälja till någon som faktiskt är inne i butiken.
Ytterligare en fördel är att det sällan blir övergivet material för att uttrycka sig på kanslisvenska. Ingen realisation utan varje produkt går för fullt pris. Vill du bli av med något svårsålt så sänk priset till en stamkund som därmed känner sig speciell.
När jag vandrar runt i flera av samtidens klädaffärer så slås jag av att de tycks tänka precis tvärt om. Personalen är kanske inte ens försäljare utan studenter, extra eller något annat. Det går typ två tusen produkter per extraarbetande outbildad försäljare som alltså inte kan svara på frågor. Det är för mycket att välja på och sortimentet snarlikt det som finns i butiken intill. Och väntar jag en månad så kan denna produkt komma på rean. Eller så hittar jag den på Outlet som är själva anti-tesen till Chanels butik.
När kommer klädmärken att läsa historia och kolla upp vad som funkade riktigt bra och inspireras av det istället för samtidens rätt misslyckade upplägg.
Är butiksbyggare ängsliga eller har jag helt fel. Är dagens koncept trots allt lönande?
