Igår var jag litet sorgsen över de kommentarer som man kunde finna i samband med Gallianos antisemitiska uttalanden. Det var litet Ops! över det hela. Hoppsan vi har visst en liten Sverigedemokrat blad oss. Men nu har nestorn kaiser Karl uttalat sig.
"I'm furious, if you want to know. I'm furious that it could happen, because the question is no longer even whether he really said it. The image has gone around the world. It's a horrible image for fashion, because they think that every designer and everything in fashion is like this. This is what makes me crazy in that story. The thing is, we are a business world where, especially today, with the Internet, one has to be more careful than ever, especially if you are a publicly known person. You cannot go in the street and be drunk - there are things you cannot do… I'm furious with him because of the harm he did to LVMH and Bernard Arnault, who is a friend, and who supported him more than he supported any other designer in his group, because Dior is his favourite label. It's as if he had his child hurt."*
Det är något sorgligt över modeindustrins brist på känsla. Det spelar ingen roll vad han sade, menar Karl. Det är modeindustrins image som är skadad. Det drabbar oss alla kan man läsa mellan raderna. Man måste vara försiktig med vad man säger i dessa internettider. Och det är synnerligen synd om självaste Bernard Arnault som är Karls vän och har Dior som ditt eget favoritmärke. Det är som att hans eget barn är skadat.
Modets koppling till omvärlden har liksom gått förlorad i Karls analys. Det är en som att han står inne i en bubbla och tittar inåt. Jag kan måhända vara övekänslig, men är det inte illa att Galliano sa det han sa, att han tycks bära på rätt unkna värderingar? Kanske känner fler än Natalie Portman att de blev kränkta. Det borde kanske göra Karl litet mer galen än att käre John satt och försa sig på fyllan.
Det finns något underskattande i hans uttalande. Som att vi konsumenter inte fattar att det finns fler åsikter än Galliannos i Paris modevärld. Och det samma konsumenter som sedan Arnault köpte Dior blivit mer eller mindre blåsta på allt som lyx tidigare innehöll.
Individen John Galliano skall gå. Han må vara en fantastisk modeskapare men som representant för ett modehus är han körd. Men likafullt är Arnaults strukturella förändring av de modemärken LVMH lagt under sig en lika stor skandal, men den döljs genom Gallianos uttalanden. Man borde fråga sig vilken struktur som skapat John Galliano. Är problemet individuellt eller strukturellt? Har det med Paris modevärld att göra eller som Dagens Nyheter låter påskina något med hans engelska arbetarklassuppväxt att göra?
Jag skulle hur som helst vilja läsa en slags analys av alla dessa tidningar som bara publicerar Karls uttalanden som om de inte skulle behöva en förklaring. Ja, vad menar karln? Är det okej att vara rasist om man inte låter om världen få reda på det?
* http://fashion.telegraph.co.uk/columns/belinda-white/TMG8359239/Karl-Lagerfeld-weighs-in-on-John-Galliano-scandal.html
