Igår var det litet varmare. Solen var framme på ett sätt så att snön smälte bort en liten stund. Och då kom vårtecknen fram.
Jag spenderar rätt mycket tid i Oslo numera. Och här gäller kängor vintern lång.
Om någon uppfattar en svensk stad som opologad har någon inte varit här. Snövallarna finns längs alla gator och man tvingas hjälpa stackars bilförare att komma ur sin fickparkering dagligen. Det är dåligt med sand så allt annat än kängor är bara att glömma.
Kängor och höga stövlar gör i sin tur att kläderna begränsas. Det är rätt svårt att kombinera kängor med ett par snygga byxor. Ni som försökt har alla drabbats av snöångest. Det som hände igår var liksom en effekt av att kängorna tvingats på fötterna sedan i oktober. Det klapprade och svajade över hela stadsdelen där jag bor. Våren är här kändes det som alla ville skrika ut med sina höga klackar.
Det som slagit mig under senare år är just det faktum att så mycket snö ligger kvar på städernas trottoarer. För nu är snöröjningen utlagd på entreprenad och snön kommer inte att tas bort. Det är liksom ett empiriskt faktum. Då borde ju varje ansvarsfull butiksinnehavare se till att det inte är livsfarligt att besöka deras butik genom att skotta undan, hacka bort is och kanske sanda. Den som verkligen vill visa sig på styva linan kan ju lägga ut litet granris för att visa att man bryr sig och inte minst minska sitt eget arbete med att ta bort alla snö som kunderna drar in med typ hälften. Men det är det sällan man ser.
När jag var liten så var jag utomlands många gånger och låga tider. Det jag kommer ihåg från England var alla butiksinehavare som sopade trottoaren framför sin butik varje morgon. I Mexico så skurades alltid samma plats. Det tog inte mer än två tre minuter. Sedan satte man gärna ut en blomma eller liknande för att hälsa välkommen.
Men liknande saker ser jag sällan i Stockholm, och aldrig i Oslo. Det är som att butiken börjar innanför dörren, vilket är konstigt efter som man alltid skyltar för att locka in kunder. Men den plats kunderna står på för att se in i butiken ligger utanför ansvarsområdet. Sedan några år har jag allt svårare att gå in på butiker och krogar som har skitiga trottoarer. Det säger något om hur mycket man bryr sig. Ligger det ett par hundra fimpar på trottoaren framför en krog så kan man ge sig fasen på att toaletten är snuskig och köket ... jag, ni fattar. Jag kanske tänker samma sak när det gäller kläder. Snö och skitig trottoar, kanske en mindre kul inställning till kunderna, mindre känsla för var man köper in plaggen och så vidare.
Jaha, här började ett inägg med ett par höga klackar och slutade med skitiga trottoarer. Men så är det ju när man börjar dra i en tråd. Plötsligt så sitter man med ett helt nystan i famnen (vad nu det betyder?) och jag tänker ofta att jag saknar just det där. Att bara sitta och spåna om mode, om trottoarer, om allt möjligt. Det blir ju inte så mycket av den varan när man är ny i en stad. Och som pappaledig i en stad där pappor inte är pappalediga så är man utlämnad till väldigt mycket egen tid. Och jag saknar någon att samtala med.
